Friidrottens historia

Friidrotten är troligtvis den sport som har den längsta historien. Under de första olympiska spelen i antikens Grekland finns dokumentation om friidrottsliknande grenar. Man tävlade i löpning, diskus, längdhopp, spjutkastning och brottning. Men härifrån fram till 1800-talet finns ett glapp i historiebeskrivningen av friidrotten.

Under 1800-talet började det anordnas friidrottstävlingar igen, från början i Storbritannien. Under de första moderna Olympiska spelen i Aten år 1896 var friidrotten självklart med. Under denna tid hade även friidrotten etablerat sig i Sverige, och år 1896 hölls de första svenska mästerskapen i friidrott.

År 1912 bildades det internationella friidrottsförbundet IAAF för att skapa gemensamma regler och hålla koll på världsrekorden. Ända fram till slutet av 1990-talet var alla utövare av friidrott tvungna att vara amatörer, det vill säga att de inte fick tjäna några pengar på sin idrott.

Ju längre tid som har gått, desto mer har friidrotten spridit sig över världen. I de första Olympiska spelen var det nästan bara deltagare från USA, Europa, Nya Zeeland och Australien som deltog. Men allt eftersom tiden gick började även Asien och Afrika att vinna framgångar. Numera är Afrika dominerande, framför allt inom långdistansen.

När idrotten har utvecklats har det också kommit in mer och mer pengar i sporten. Från början var det som sagt förbjudet att tjäna pengar på sin idrott, men numera finns det tävlingar med stora prissummor. Ett exempel på detta är Diamond Leauge (som förut hette Golden Leauge), stora galatävlingar med skyhöga prispengar. Friidrotten har tagit sig en lång väg från de första tävlingarna under antiken, fram till dagens stora galor och mästerskap.